Om "house negroes" och "field negroes"

I anknytning till vårt föregående inlägg tänkte vi kort utveckla några punkter utifrån Malcolm X' tal om "house negroes" och "field negroes" (ett avsnitt ur talet "Message to the Grassroots" från 1963). Vad är det i detta tal som fortfarande idag får borgare och liberaler till höger och "vänster" att sätta kaffe latten i halsen?

För det första så visar Malcolm X i detta tal, oavsett hur medveten han själv var om det, att rasism i grunden inte alls handlar om "raser", "kulturer" eller "intolerans", utan om klasskamp. Att vara en "husneger" eller en "fältneger" handlar nämligen inte om att förråda eller vara lojal mot någon "folkgrupp", utan om vad man har för förhållande till å ena sidan den utsugna, förtryckta klassen, och å andra sidan till utsugarklassen.

Den härskande klassen, d.v.s. kapitalisterna, storbourgeoisien (eller slavägarna) har med tiden utvecklat olika metoder för att hantera klassmotsättningarna och förhindra att de utsugna gör uppror. En gammal känd metod är att se till att skapa ett litet priviligierat övre skikt inom den förtryckta klassen, som s.a.s. kan "medla" mellan utsugaren och de utsugna och se till så att de senare inte gör uppror. Detta priviligierade skikt kan tjäna som spioner och angivare i borgarnas tjänst, men också som falska "representanter" för arbetarklassen/slavarna. Till exempel: så länge arbetarnas kamp och deras organisationer leds av detta övre skikt, d.v.s. de som har något att vinna (eller tror sig ha något att vinna) för egen del på att försvara den rådande ordningen, så länge man kan säkra detta skikts lojalitet med härskarna, så kan upproret hållas borta eller åtminstone begränsas så att det inte blir något verkligt hot mot systemet.

Detta fungerar förstås ännu bättre om man delar in folk i grupper som går tvärs över klasserna: så länge gruppen "invandrare", eller gruppen "kvinnor", eller gruppen "svenskar" (o.s.v.) representeras av borgarna, småborgarna eller det priviligierade skiktet av arbetare inom respektive grupp, så kan man garantera den "sociala freden". *

Allt det här är förstås väldigt provocerande och jobbigt att höra för borgarna, men framför allt för dem som känner sig träffade. "Husneger" syftar ju nämligen precis på dem som utges för att representera de förtryckta och upproriska, men i själva verket fyller funktionen att lugna ner oss och uppmana oss att bli "integrerade", vara laglydiga och "samarbeta" med borgarstaten.**

_____________________________________________________

* Det är bl.a. därför som vi kommunister brukar prata om huvudmotsättning. Huvudmotsättningen i Sverige idag är den mellan arbetarklass och borgarklass, och inser man inte detta så hamnar man lätt på fel sida i kampen. På samma sätt så är huvudmotsättningen på internationell nivå idag motsättningen mellan imperialismen och de förtryckta nationerna i tredje världen, och oviljan att inse detta får en del inom ”vänstern” att ställa sig skamlöst på den ena eller andra imperialiststatens sida i stället för på de utsugna massornas.

** Artisten Carlito har gjort en svensk variant av Malcolm X' tal, kallat "Husblatten vs. Fältblatten". Den finns inte på YouTube, men går t.ex. att hitta här. Rekommenderas starkt!

Jakt på "islamister" som förevändning för mer repression mot arbetarklassen

Den som läser borgarpressen har nog inte kunnat missa att kampen mot "islamiseringen" av Sverige nu är på tapeten igen. Den här gången är det dock inte SD eller någon av deras bruna kollegor som "vågar ta bladet från munnen" och kräver hårdare tag mot den där farliga förortsbefolkningen; den här gången är det den s.k. "vänstern".

Argumenten har vi hört förut: våra förorter har blivit "som Afghanistan", där "skäggiga män" förtrycker kvinnorna och där homosexuella blir förföljda. Lösningen som denna "vänster" föreslår är också i grunden densamma som USA:s och dess underhuggares "lösning" i Afghanistan: under täckmantel av att "befria de förtryckta" skall den imperialistiska staten ingripa med fast hand och lära undersåtarna "frihet" och "demokrati".  I Afghanistan liksom i många andra länder understöds detta korståg för den "västerländska demokratin" som bekant av soldater, drönare och bomber i ett ständigt pågående massmord på kvinnor, män och barn som kan misstänkas opponera sig mot att bli "befriade" av en ockupationsmakt som suger ut deras land och folk. I fallet med de svenska förorterna föreslås den imperialistiska borgarstaten ingripa i form av indraget stöd till suspekta organisationer och med en s.k. "medborgarrättsminister" som såvitt vi kan förstå skulle få uppdraget att styra upp den ideologiska skolningen och rätta till förortsbefolkningens tankar enligt den "västerländska" eller "svenska" kulturens principer. Som vi redan vet, även om denna s.k. "vänster" undviker att nämna det, så kommer en sådan indoktrineringskampanj i arbetarförorterna givetvis att understödjas av ännu mer repression, övervakning och trakasserier med hjälp av statens våldsapparat: alltihop ingår nämligen i statens nya kampanj mot "radikaliseringen av förorten".

För det är just "radikaliseringen av förorten" som är kärnan i det hela. Borgarklassen och dess stat bryr sig inte ett jota om att bekämpa kvinnoförtryck och reaktionära ideologier. "Islamismen" och dess feodala patriarker har i själva verket formats och främjats av de imperialistiska staterna och tjänar som deras verktyg, både när det gäller att lägga under sig fattiga länder i tredje världen och när det gäller att bekämpa "social oro" i arbetarkvarteren på hemmaplan. Vad gäller att våldta och mörda kvinnor så är det också förlåtligt så länge du är på "rätt sida", t.ex. om du är NATO-soldat (läs här eller här om NATO:s våldtäkter), eller FN-soldat (läs här), eller svensk polis (de kommer lindrigt undan, se t.ex. här och här). Nej, det som verkligen oroar den härskande klassen är just "radikaliseringen", d.v.s. det faktum att en allt större del av arbetarklassen i förorterna har tröttnat på att leva på knä och vägrar att tacksamt buga inför borgarstaten.

Husby 2013

Den "radikalisering" som skrämmer borgarna mer än något annat och som de till varje pris vill försöka stoppa är inte "islamismen", utan en arbetarklass som hotar att bli klassmedveten och organisera sig utanför och MOT den borgerliga staten. När de härskande försöker tackla detta hot finner de att "islamismen" är dubbelt användbar: å ena sidan kan de inbilla folk att "islamismen" är det stora hotet mot det utsugarsystem som de kallar den "västerländska civilisationen", vilket förstås får "IS" och "Al Qaeda" att framstå som intressanta alternativ för dem som med rätta hatar detta system (och det är helt klart bättre för borgarna om de förtryckta blir islamister i stället för klassmedvetna revolutionära arbetare). Å andra sidan är den påstådda kampen mot religiös "extremism" i kombination med en hycklande borgerlig feminism ett perfekt sätt att få även den liberala småborgerliga "vänstern" att hetsa mot muslimer och kräva mer statlig repression mot arbetarklassen och folket.

Polisterror i Husby

När makthavarna behöver mjuka upp opinionen och skapa acceptans för mer övervakning, mer diktatur och mer fascistisk hets mot den mest upproriska delen av arbetarklassen, så räcker det inte längre med fascistisk demagogi från SD med anhang. För att nå ut till bredare kretsar är det då praktiskt att använda sig av personer från ”vänstern” som framställs som representanter för "invandrarkvinnor" i allmänhet. Men de som ställer upp i denna hetskampanj uppifrån, hur mycket de än själva har lidit under detta kvinnoförtryck, representerar i detta sammanhang ingenting annat än den borgerliga, imperialistiska svenska staten. I flera fall så är det denna stat som har gett dem deras karriärer, och det är i denna stat och detta system de finner sin trygghet och sin framtid (en del av dem tillhör dessutom den klick av ”sansade vuxna” som demonstrerade ”mot våldet” i Husby i stället för att rakryggat stå upp mot polisens våld och trakasserier). 

London 2011

För arbetarklassen i Sverige är borgarklassen och dess stat huvudfienden; det är ett objektivt faktum, inte någon åsikt. Att kalla sig ”kommunist” eller ”socialist” och prata om att bekämpa reaktionära auktoriteter utan att utgå från klasskampen; att göra sig till redskap åt den största och mest reaktionära auktoriteten av alla – borgarstaten - det är inget annat än opportunism och tjänar bara till att stärka borgarstaten och dess ideologiska och politiska kontroll. Vad som behövs för att bekämpa kvinnoförtryck och reaktionära islamister såväl som hela imperialismens ruttna kultur är att arbetarklassen organiserar sig oberoende av borgarstaten och alla dess partier och ideologiska kampanjer, och att det byggs upp en proletär kvinnorörelse som organiserar kampen mot kvinnoförtrycket som en del av kampen för att störta borgarstaten och hela detta system. En ”vänster” som är en del av detta system och försvarar den s.k. ”västerländska demokratin” i stället för att vara dess värsta fiende, den kan inte bli något annat än kapitalets nyttiga idioter.

_______________________________________

Not:

Det skall också tilläggas att vänsterpartiets ledning, såsom experter på opportunism, har tagit avstånd från denna kampanj mot ”islamismen i förorten”, eftersom de inser att den är lite för uppenbart SD-inspirerad och riskerar att stöta bort potentiella väljare. Vad de föreslår i stället är dock bara en annan variant på borgarstatens kamp mot ”radikaliseringen”, nämligen de gamla vanliga tomma löftena om ”välfärd” och ”rättvisa” som ska komma om vi bara röstar på dem och sätter vår tilltro till den imperialistiska borgarstaten. All denna mysiga "välfärd" givetvis ackompanjerad av statlig repression mot de revolutionära arbetarna ("extremvänstern"), vad gäller den saken så har ju Vänsterpartiet redan tydligt tagit ställning.