Ja, vi är det "öppna samhällets fiender"

Ni har garanterat hört talas om det: det så kallade "öppna samhället" som vi påstås leva i och som sägs vara hotat av "terrorister","extremister" och "fundamentalister". Vad det egentligen är som är så "öppet" i det här samhället specificeras sällan, det som förmedlas är i stället en vag bild av att vi lever i ett samhälle som "trots sina brister" är "fritt" och "demokratiskt" i förhållande till några lika vagt beskrivna "diktaturer" vilka vi ska föreställa oss som mardrömslika tyrannier. Kort sagt, vi ska minsann inte klaga för vi "har det ändå bra i jämförelse", och inför hotet från "antidemokratiska krafter" måste vi alla, kapitalister som arbetare, höger som "vänster", tillsammans stå upp till försvar för det s.k. "öppna samhället". Och opportunisterna och karriäristerna inom "vänstern" hänger på utan att blinka: det skulle väl bara en galning ge sig på att ifrågasätta något som låter så fint som det "öppna samhället" - självklart måste det ju försvaras till varje pris.

Men det "öppna samhället" är inte bara en tom floskel som kan betyda lite vad som helst, det är ett koncept med ett specifikt ursprung och ett specifikt syfte, en central del av borgarklassens ideologi och demagogi efter Andra världskriget. Den som hittade på begreppet var Karl Popper, en österrikisk "vetenskapsfilosof" som i sin ungdom kallade sig "marxist" men som sedan villigt vände kappan efter vinden och gjorde karriär i utsugarnas tjänst. Efter Andra världskriget behövde imperialisterna ideologer som kunde försvara kapitalismen mot det marxistiska hotet i en värld där den sovjetiska arbetarstaten till borgarklassens förskräckelse och mot alla odds besegrat fascisterna, och där dessutom världens största land - Kina - slängt ut imperialisterna och blivit rött. Tillsammans med Hannah Arendt och en rad andra var Popper med och utformade den uppdaterade tappning av borgarklassens världsbild som sedan dess lärs ut via dess skolor, universitet och massmedia över hela världen. Idag är dessa idéer så ingrodda att de spontant sprids vidare av folk som oftast inte ens har hört talas om Karl Popper.

Polis med kulspruta försvarar det
"öppna samhället", Sverige 2017

1945 publicerades Poppers bok "Det öppna samhället och dess fiender". Den går i korthet ut på följande: kapitalismen, eller den "västerländska demokratin" är ett "öppet" samhälle därför att det, enligt Popper, inte har något "slutmål". Samhällen som strävar mot något slags slutmål är enligt Popper "stängda" samhällen, och blir därför "auktoritära", "förtryckande", "totalitära". Kapitalismens - imperialismens - ständigt pågående massmord, dess utsugning och dess krig, kan enligt denna världsbild inte betraktas som brott, utan framställs i stället som "naturliga" bieffekter som ingen kan ställas till svars för. Kapitalismens diktatur och repression framställs som nödvändiga åtgärder för att bevara "det öppna samhället". Enligt Popper rör sig kapitalismen inte enligt några bestämda lagar; det går alltså inte att analysera den vetenskapligt, som marxisterna gör. Kapitalismen "bara är" och det är inte tillåtet att ifrågasätta den. Popper nämner förutom Marx även Platon och Hegel som motståndare till det "öppna samhället", men det är uppenbart att det är marxismen som är den egentliga måltavlan.

I själva verket har förstås även kapitalismen ett "slutmål", även om det är ett omöjligt sådant p.g.a. kapitalismens inneboende motsättningar som oundvikligen kommer att spränga den och sänka den för alltid. Kapitalismens mål, eller snarare borgarklassens mål, är att garantera systemets fortsatta existens, att garantera fortsatt och ständigt ökande utsugning och profit. I kampen för detta mål kämpar de imperialistiska monopolen och staterna mot varandra, men de kämpar också tillsammans mot allt som hotar själva systemets grundvalar; d.v.s. i huvudsak mot arbetarklassens revolution och dess ideologi marxismen, samt de förtryckta nationernas kamp mot imperialistisk utsugning och dominans. I kampen för att försvara sitt utsugarsystem har kapitalet inga hämningar, inga gränser för hur många de kan mörda eller hur våldsamt de utövar sin diktatur. Borgarklassens diktatur kan

Det "öppna samhällets" försvarare, G20 Hamburg 2017

tolerera alla möjliga ideologiska och kulturella variationer, ja även s.k. "antikapitalistiska" sådana, så länge de inte på allvar hotar systemet. Marxismen, som på vetenskaplig grund avslöjar hur kapitalismens utsugning fungerar, som gör erfarenheterna av arbetarklassens kamp till en vetenskap för revolution, och som förmår ena de arbetande massorna kring en enhetlig ideologisk och politisk linje för att störta borgarklassen, är därför alltid huvudfienden för borgerliga ideologer som Popper.

Ja, arbetarklassens revolution har ett slutmål. Slutmålet är att avskaffa all utsugning och alla klasser, och vägen dit är att störta kapitalet och hela imperialismen genom revolutionärt krig och upprätta arbetarklassens diktatur för att bekämpa borgarklassens fortsatta inflytande och stoppa alla dess försök att återinföra kapitalismen. Det system som råder under arbetarklassens diktatur är socialismen. Socialismen är ännu inte ett klasslöst samhälle, utan ett samhälle som under arbetarklassens ledning fortsätter revolutionen tills det inte längre finns några klasser eller någon grogrund för utsugarklassernas ruttna idéer att växa i. Det klasslösa samhället - kommunismen - är inte någon utopi eller något ouppnåeligt ideal. Det kommer inte att vara "historiens slut", inte något samhälle i absolut harmoni och utan motsättningar; men det kommer att vara slutet på klassamhällets, utsugningens, förtryckets och krigens era. Så länge det fortfarande finns klasser och utsugning så kan inget samhället vara "öppet", hur mycket man än önskar det.

Det finns ingen anledning för arbetarklassen att ge efter för kapitalet och dess ideologers struntprat, ingen anledning att börja vackla och överge vårt mål för att de kallar oss "extremister" och hotar med ännu mer repression. De karriärister och opportunister som ställer sig i kö för att svära trohet till det "öppna samhället" och ta avstånd från kampen för det klasslösa samhället, de representerar ingen arbetarrörelse och ingen verklig vänster, utan strävar bara efter kortsiktiga fördelar åt sig själva och sina gelikar. Det samhälle de försvarar är inte "öppet" för någon annan än en liten klick kapitalister och deras fortsatta utsugning av vår arbetskraft; underordnar du dig inte deras världsbild och deras makt så är det stängt som muren. Kommunisterna och revolutionärerna däremot hymlar inte: självklart är vi fiender till utsugarnas "öppna samhälle".