Ferguson och folkets hat mot imperialiststaten

De folkliga protesterna i Ferguson, USA, efter att polisen den 9 augusti sköt ihjäl ännu en obeväpnad svart man - Michael Brown - har sedan dess fortsatt utan uppehåll. Protesterna har av den skräckslagna borgarstaten bemötts med en polismakt som i praktiken är en armé, militariserad, beväpnad och bepansrad för krig mot den egna befolkningen. För att trycka ner protesterna har polisen misshandlat och beskjutit demonstranter med tårgas och gummikulor, och flera journalister som bevakar händelserna har gripits. Liksom borgarklassen här i Europa så rör sig även de nordamerikanska utsugarna och deras stat i riktning mot mer reaktion, mer repression och allt mer öppen diktatur när klasskampen skärps.

Ferguson-demonstrant med
Palestinas flagga

Detta systematiska mördande av USA:s arbetarklass och fattiga befolkning, framför allt de svarta, tillsammans med arbetslösheten, fattigdomen och USA:s ständiga folkmords- och rövarkrig runtom i världen, ger nu upphov till allt mer organiserade protester över hela landet, och det märks tydligt att klassmedvetandet och den revolutionära antiimperialismen ännu lever hos landets arbetare och förtryckta.

Ett återkommande inslag i protesterna är demonstranter som bränner USA:s flagga - ett lysande sätt att visa sitt hat mot imperialiststaten. En intressant sak att fundera över: varför ser man inte demonstranter bränna svenska flaggor här hemma? När det någon gång händer så brukar andra inom "vänstern" reagera med bestörtning, som om det vore en kär ägodel som bränts upp. En del har argumenterat att en sådan handling "skrämmer bort folk", och så är det kanske. Men kanske bör man fundera lite över följande frågor: vilka är det i Sverige som håller flaggan så kär, och varför? Vad säger denna upprördhet om "vänsterns" förhållande till den svenska imperialiststaten? Och hur kommer det sig att de demonstrerande arbetarna och folket i Ferguson och runtom i USA inte känner någon sådan kärlek till "sin" imperialistiska utsugarstat och dess flagga?

Är det kanske så att det finns en idé om att Sverige är någon slags "god" imperialistmakt? D.v.s. att problemet i världen inte är imperialismen i sig, utan bara att vissa imperialister är "elaka"? Det leder ju i så fall till föreställningen att de imperialistiska staterna kan reformeras och på fredlig väg omvandlas till "socialistiska" stater (som Kautsky, Chrustjov, Teng Hsiao-Ping och andra renegater försökte inbilla oss). Det leder också till idén om att "goda" imperialistmakter "hjälper" de förtryckta nationerna i tredje världen; att de på något sätt skulle utgöra en välgörande, progressiv kraft i dessa länder - när sanningen är att imperialismen är själva orsaken till fattigdomen. Om sådana illusioner om borgarklassens välvilja fortfarande lever inom arbetarklassen, bör man i så fall uppmuntra dem eller bekämpa dem?

St. Louis, USA

Apropå IS, islamismen och imperialismen

Nu försöker de nordamerikanska imperialisterna än en gång väcka nytt liv i sitt "krig mot terrorismen" för att rättfärdiga sitt aggressionskrig mot länderna i tredje världen. I själva verket har imperialisterna sedan lång tid tillbaka sponsrat, främjat och använt sig av "islamismen" för att främja sina egna intressen i kampen för världsherraväldet, för att förhindra uppkomsten av proletära rörelser i de förtryckta nationerna, för att slå ner folkens uppror. Så är fallet även denna gång: den s.k. Islamiska Staten (IS) har både sponsrats ekonomiskt och beväpnats av USA genom dess allierade i Israel, Turkiet och Saudiarabien som en del av supermaktens pågående strävan att få kontroll över Mellanöstern och tränga tillbaka sina ryska imperialistiska rivaler. Samtidigt passar IS utmärkt för att, igen, skrämma befolkningen i de rika länderna med "terrorhotet" så att vi ska hålla oss lugna och acceptera imperialisternas "beskydd" och massmord runtom i världen. Med kriget mot den "islamistiska terrorism" som de själva har skapat vill imperialisterna också försöka rättfärdiga sitt folkmordskrig mot alla - religiösa eller inte - som på riktigt kämpar mot imperialismen i de muslimska länderna. Vi hittade de här mycket träffande raderna om islamismen i en not till Stalins text "On the Road to Nationalism":

"Pan-Islamism -- a reactionary religious and political ideology which arose in Turkey in the latter half of the nineteenth century among the landlords, the bourgeoisie and the clergy and later spread among the propertied classes of other Moslem peoples. It advocated the union into a single whole of all peoples professing the Moslem religion. With the aid of Pan-Islamism the ruling classes among the Moslem peoples tried to strengthen their positions and to strangle the revolutionary movement among the working people of the Orient. Today the U.S.-British imperialists use Pan-Islamism as a weapon in their preparations for an imperialist war against the U.S.S.R. and the People's Democracies, and for suppressing the national-liberation movement."