Nu när en del som utger sig för att vara
"marxister" går hand i hand med fascisterna, och fascisterna försöker
lura i oss att de är "antiimperialister", så vill vi rekommendera att
läsa några utdrag ur Franz Neumanns "Behemoth" från 1942. Här
beskriver han bl.a. hur Hitlerfascisterna systematiskt försökte framställa sig
inte bara som en "arbetarrörelse" utan också som
"antiimperialister". För att ena befolkningen till stöd för den tyska
imperialistiska borgarklassen och dess krig, försökte fascisterna t.o.m.
använda "marxistiska" argument för att framställa Tyskland som ett
"proletärt" land och dess imperialistiska rivaler som
"degenererade kapitalister".
Parallellen till dagens fascistiska nationalister i Europa är slående;
de som idag förespråkar den europeiska (i verkligheten framför allt den tyska)
imperialismens expansion - gärna i samarbete med ryska och kinesiska imperialister
- i kamp mot dess "angloamerikanska" rivaler, försöker nu framställa
sig som "antiimperialister" precis som Hitlerfascisterna på sin tid.
Vi som är marxister och antiimperialister på riktigt låter
oss inte luras. Inte av USA-imperialismens lakejer och deras liberalism, deras
"mångkultur", deras falska "antirasism" och deras hycklande
borgerliga feminism. Inte av de övriga imperialisternas lögner om den
"multipolära världen" och deras falska antiimperialism i
"nationalismens" namn. Och inte av den fascistiska och rasistiska hetsen
som sprids från båda lägren. Vi fortsätter i stället vår kamp för en verklig
arbetarrörelse, ekonomiskt, ideologiskt och politiskt oberoende av
imperialisterna och alla deras lakejer till höger och "vänster", för
att ena världens arbetare och folk och beväpna oss för att sopa bort ALLA
imperialisterna från jordens yta, inte bara några av dem.
Vi kommer snart att återkomma till frågan om Myrdals och
hans gelikars hyllningar till den imperialistiska chauvinismen; tills dess är
utdragen nedan en bra introduktion till ämnet. "Behemoth" finns som
sagt inte i svensk översättning, så översättningen är vår egen.
"De härskande och de underlydande måste framställas som
om de kämpar för samma intressen; de interna sociala motsättningarna måste
användas och förvandlas till extern aggression.
Den nya nationalsocialistiska doktrinen om en rasmässig
proletär imperialism är det högsta uttrycket för denna metod. Denna doktrin
sammansmälter två grundläggande beståndsdelar: hatet mot England och hatet mot
Marx.
Teorins kärna är extremt simpel. Tyskland och Italien är
proletära raser, omgivna av en värld av fientliga
plutokratisk-kapitalistisk-judiska demokratier. Kriget är således ett
proletarismens krig mot kapitalismen. 'Detta krig är således ett pengamaktens
krig mot arbetet och mot den kreativa människan, som är arbetets
förkroppsligande.' Kreativa människor måste slå sig samman. 'För alla de
uppvaknande folk som gör arbetet till livets fokus, måste slagordet hädanefter
vara: arbetare i alla länder, förena er för att krossa den engelska
kapitalismens välde.' Med dessa ord inledde Dr. Robert Ley, ledare för Tyska
Arbetsfronten, den nya propagandakampanj som kulminerade i Hitlers tal i
december 1940. Detta tal ställde kapitalistisk frihet, alltså friheten 'för
alla att roffa åt sig, fritt från statlig kontroll,' mot 'arbetets makt'. 'Jag
byggde upp hela min ekonomi på arbetets grund. Vår tyska mark, som inte är
grundad på guldet, är värd mer än guld.' Kriget framställs som ett krig för en
'värld av kooperativt arbete' mot 'själviskheten… kapitalismen… privilegier åt
individer och familjer', mot den 'förbannade plutokratin, mot de få
familjedynastier som administrerar den kapitalistiska marknaden till tjänst för
några hundra personer som i slutändan styr dessa familjer'.
[…]
Rasmässig proletarism är nationalsocialismens verkliga teori
och dess farligaste uttryck. (…) Det råder inget tvivel om att doktrinen är
attraktiv. Den utnyttjar hatet mot England, ett starkt motiv i Tyskland, i
många delar av det Brittiska imperiet och i många latinamerikanska länder. Den
utnyttjar hatet mot judar, motviljan mot kapitalismen och använder sist men
inte minst marxismens språkbruk och symbolik i ständigt större utsträckning.
Det är tydligt att själva syftet med den rasmässiga proletarismens doktrin är
att locka de arbetande klasserna.
[…]
Det är obestridligt att den marxistiska teorin och
symboliken helt genomsyrade de socialdemokratiska och kommunistiska
arbetarrörelserna och formade deras karaktär, och det är i detta sammanhang som
den rasmässiga proletarismens teori måste förstås. Denna teori är ett försök
att utrota marxismen genom en förvandlingsprocess.
[…]
När vi läser dessa nya ideologiska uttalanden, kan vi nästan
tro att de är marxistiska analyser utsmyckade med en touch av Spengler, Moeller
van der Bruck och Rosenberg. T.ex. så är en ledare i Frankfurter Zeitung med
titeln 'Den sjunkande världen' faktiskt en marxistisk kritik av Storbritannien.
Även om det enligt artikeln finns rika människor i Tyskland, så 'har de inget
att säga till om', i motsats till
England, som är 'hemvist för en förfallande borgerlig värld'.
[…]
Det säger sig självt att analysen inte är verkligt
marxistisk, utan pseudo-marxistisk. Den riktar sig uteslutande mot pengarna och
bortser från varans fetischistiska karaktär. Men språkbruket är definitivt
utformat enligt behovet av att erövra de marxistiska massorna för vilka
termerna skulle vara bekanta."
 |
John Heartfield: Goebbels
klär ut Hitler till Marx |
