När fascister klär ut sig till antiimperialister

Nu när en del som utger sig för att vara "marxister" går hand i hand med fascisterna, och fascisterna försöker lura i oss att de är "antiimperialister", så vill vi rekommendera att läsa några utdrag ur Franz Neumanns "Behemoth" från 1942. Här beskriver han bl.a. hur Hitlerfascisterna systematiskt försökte framställa sig inte bara som en "arbetarrörelse" utan också som "antiimperialister". För att ena befolkningen till stöd för den tyska imperialistiska borgarklassen och dess krig, försökte fascisterna t.o.m. använda "marxistiska" argument för att framställa Tyskland som ett "proletärt" land och dess imperialistiska rivaler som "degenererade kapitalister".  Parallellen till dagens fascistiska nationalister i Europa är slående; de som idag förespråkar den europeiska (i verkligheten framför allt den tyska) imperialismens expansion - gärna i samarbete med ryska och kinesiska imperialister - i kamp mot dess "angloamerikanska" rivaler, försöker nu framställa sig som "antiimperialister" precis som Hitlerfascisterna på sin tid.

Vi som är marxister och antiimperialister på riktigt låter oss inte luras. Inte av USA-imperialismens lakejer och deras liberalism, deras "mångkultur", deras falska "antirasism" och deras hycklande borgerliga feminism. Inte av de övriga imperialisternas lögner om den "multipolära världen" och deras falska antiimperialism i "nationalismens" namn. Och inte av den fascistiska och rasistiska hetsen som sprids från båda lägren. Vi fortsätter i stället vår kamp för en verklig arbetarrörelse, ekonomiskt, ideologiskt och politiskt oberoende av imperialisterna och alla deras lakejer till höger och "vänster", för att ena världens arbetare och folk och beväpna oss för att sopa bort ALLA imperialisterna från jordens yta, inte bara några av dem.

Vi kommer snart att återkomma till frågan om Myrdals och hans gelikars hyllningar till den imperialistiska chauvinismen; tills dess är utdragen nedan en bra introduktion till ämnet. "Behemoth" finns som sagt inte i svensk översättning, så översättningen är vår egen.

"De härskande och de underlydande måste framställas som om de kämpar för samma intressen; de interna sociala motsättningarna måste användas och förvandlas till extern aggression.

Den nya nationalsocialistiska doktrinen om en rasmässig proletär imperialism är det högsta uttrycket för denna metod. Denna doktrin sammansmälter två grundläggande beståndsdelar: hatet mot England och hatet mot Marx.

Teorins kärna är extremt simpel. Tyskland och Italien är proletära raser, omgivna av en värld av fientliga plutokratisk-kapitalistisk-judiska demokratier. Kriget är således ett proletarismens krig mot kapitalismen. 'Detta krig är således ett pengamaktens krig mot arbetet och mot den kreativa människan, som är arbetets förkroppsligande.' Kreativa människor måste slå sig samman. 'För alla de uppvaknande folk som gör arbetet till livets fokus, måste slagordet hädanefter vara: arbetare i alla länder, förena er för att krossa den engelska kapitalismens välde.' Med dessa ord inledde Dr. Robert Ley, ledare för Tyska Arbetsfronten, den nya propagandakampanj som kulminerade i Hitlers tal i december 1940. Detta tal ställde kapitalistisk frihet, alltså friheten 'för alla att roffa åt sig, fritt från statlig kontroll,' mot 'arbetets makt'. 'Jag byggde upp hela min ekonomi på arbetets grund. Vår tyska mark, som inte är grundad på guldet, är värd mer än guld.' Kriget framställs som ett krig för en 'värld av kooperativt arbete' mot 'själviskheten… kapitalismen… privilegier åt individer och familjer', mot den 'förbannade plutokratin, mot de få familjedynastier som administrerar den kapitalistiska marknaden till tjänst för några hundra personer som i slutändan styr dessa familjer'.

[…]

Rasmässig proletarism är nationalsocialismens verkliga teori och dess farligaste uttryck. (…) Det råder inget tvivel om att doktrinen är attraktiv. Den utnyttjar hatet mot England, ett starkt motiv i Tyskland, i många delar av det Brittiska imperiet och i många latinamerikanska länder. Den utnyttjar hatet mot judar, motviljan mot kapitalismen och använder sist men inte minst marxismens språkbruk och symbolik i ständigt större utsträckning. Det är tydligt att själva syftet med den rasmässiga proletarismens doktrin är att locka de arbetande klasserna.

[…]

Det är obestridligt att den marxistiska teorin och symboliken helt genomsyrade de socialdemokratiska och kommunistiska arbetarrörelserna och formade deras karaktär, och det är i detta sammanhang som den rasmässiga proletarismens teori måste förstås. Denna teori är ett försök att utrota marxismen genom en förvandlingsprocess.

[…]

När vi läser dessa nya ideologiska uttalanden, kan vi nästan tro att de är marxistiska analyser utsmyckade med en touch av Spengler, Moeller van der Bruck och Rosenberg. T.ex. så är en ledare i Frankfurter Zeitung med titeln 'Den sjunkande världen' faktiskt en marxistisk kritik av Storbritannien. Även om det enligt artikeln finns rika människor i Tyskland, så 'har de inget att säga till om',  i motsats till England, som är 'hemvist för en förfallande borgerlig värld'.

[…]

Det säger sig självt att analysen inte är verkligt marxistisk, utan pseudo-marxistisk. Den riktar sig uteslutande mot pengarna och bortser från varans fetischistiska karaktär. Men språkbruket är definitivt utformat enligt behovet av att erövra de marxistiska massorna för vilka termerna skulle vara bekanta."

John Heartfield: Goebbels
klär ut Hitler till Marx