”Det bör inte förvåna någon att alla kvinnor inte går samman
i en enda feministisk rörelse. Feminismen har - nödvändigtvis - olika färger,
olika inriktningar. Man kan inom feminismen urskilja tre grundläggande
inriktningar, tre väsentliga färger: borgerlig feminism, småborgerlig feminism
och proletär feminism. Var och en av dessa feminismer formulerar sina krav på
sitt särskilda sätt. Den borgerliga kvinnan solidariserar sig i sin feminism
med den konservativa klassens intressen. Den proletära kvinnan förenar sin
feminism med de revolutionära massornas tro på det framtida samhället.
Klasskampen – ett historiskt faktum och inte något teoretiskt påstående –
återspeglas på det feministiska området. Kvinnorna, liksom männen, är
reaktionärer, centrister eller revolutionärer. De kan följaktligen inte
tillsammans utkämpa samma strid. I det nuvarande mänskliga panoramat skiljer
klassen individerna åt mer än könet.”
(José Carlos Mariátegui, Feminismens dagskrav, 1924)
”Kvinnofrågan är en viktig fråga för den folkliga kampen.
Och dess vikt är ännu större idag eftersom vi ser alltmer intensiva aktioner
som tenderar till mobilisering av kvinnorna; en mobilisering som är nödvändig
och givande utifrån arbetarklassens ståndpunkt och som tjänar folkets massor,
men som när den drivs fram av utsugarklasserna och till deras förmån agerar som
ett splittrande element och en broms för folkets kamp. […] Alltså: redan från
början kräver behovet av en vetenskaplig förståelse av kvinnofrågan att vi tar
vår utgångspunkt i arbetarklassens världsbild, i marxismen.”
(Perus Kommunistiska Parti – Marxismen, Mariategui och
kvinnorörelsen, 1975)
|
Kinesisk affisch, ca 1970 |
|
IRA-volontärer, Irland |
|
Soldat i Nationella Befrielsefronten, Vietnam |