Leve Internationella Kvinnodagen!

”Det bör inte förvåna någon att alla kvinnor inte går samman i en enda feministisk rörelse. Feminismen har - nödvändigtvis - olika färger, olika inriktningar. Man kan inom feminismen urskilja tre grundläggande inriktningar, tre väsentliga färger: borgerlig feminism, småborgerlig feminism och proletär feminism. Var och en av dessa feminismer formulerar sina krav på sitt särskilda sätt. Den borgerliga kvinnan solidariserar sig i sin feminism med den konservativa klassens intressen. Den proletära kvinnan förenar sin feminism med de revolutionära massornas tro på det framtida samhället. Klasskampen – ett historiskt faktum och inte något teoretiskt påstående – återspeglas på det feministiska området. Kvinnorna, liksom männen, är reaktionärer, centrister eller revolutionärer. De kan följaktligen inte tillsammans utkämpa samma strid. I det nuvarande mänskliga panoramat skiljer klassen individerna åt mer än könet.”

(José Carlos Mariátegui, Feminismens dagskrav, 1924)

”Kvinnofrågan är en viktig fråga för den folkliga kampen. Och dess vikt är ännu större idag eftersom vi ser alltmer intensiva aktioner som tenderar till mobilisering av kvinnorna; en mobilisering som är nödvändig och givande utifrån arbetarklassens ståndpunkt och som tjänar folkets massor, men som när den drivs fram av utsugarklasserna och till deras förmån agerar som ett splittrande element och en broms för folkets kamp. […] Alltså: redan från början kräver behovet av en vetenskaplig förståelse av kvinnofrågan att vi tar vår utgångspunkt i arbetarklassens världsbild, i marxismen.”

(Perus Kommunistiska Parti – Marxismen, Mariategui och kvinnorörelsen, 1975)

Kinesisk affisch, ca 1970

IRA-volontärer, Irland

Soldat i Nationella Befrielsefronten, Vietnam