Spektaklet i Kapitolium: vem tjänar på det?

Vi publicerar här vår översättning av en artikel från den USA-baserade bloggen "The Third Sword" angående händelserna i Kapitolium i Washington D.C.

SPEKTAKLET I KAPITOLIUM: VEM TJÄNAR PÅ DET?

”Det finns ett latinskt uttryck cui prodest? som betyder ’vem tjänar på det?’ När det inte är omedelbart tydligt vilka politiska eller sociala grupper, krafter eller inriktningar som förespråkar vissa förslag, åtgärder, o.s.v., så bör man alltid fråga: ’vem tjänar på det?’ 

Det är inte viktigt vem som direkt förespråkar en viss politik, eftersom det under det nuvarande ädla kapitalistiska systemet är möjligt för vilken rik typ som helst att ’anställa’, köpa eller värva önskat antal advokater, skribenter och t.o.m. parlamentsledamöter, professorer, präster och liknande för att försvara vilka ståndpunkter som helst. Vi lever i kommersens tid, då bourgeoisien inte har några skrupler när det gäller att handla med ära och samvete. Det finns också dumbommar som av dumhet eller av vanans makt försvarar åsikter som är utbredda inom vissa borgerliga kretsar.” 

(V.I. Lenin – Vem tjänar på det, 1913)

Det teatraliska spektaklet den 6 januari, då en grupp Trump-anhängare gick in i (och uppenbarligen tilläts gå in i) Kapitolium, fördöms nu nästan enhälligt av imperialistiska och reaktionära stater och media över hela världen såsom ett ”kuppförsök” av ”terrorister” och ”extremister”. I det större sammanhanget är denna händelse ännu ett skriande exempel inför världen på den borgerliga så kallade ”västliga demokratins” djupa, desperata kris. För att förstå den mer kortsiktiga, inrikespolitiska betydelsen av denna cirkus måste vi emellertid följa Lenins exempel och fråga ”vem tjänar på det?” Faktum är att ingen har mer att tjäna på denna händelse än USA:s imperialistiska monopolbourgeoisie och den nya Biden-regeringen som den har tillsatt som sin representant. 

Den objektiva situationen är följande: USA:s härskande klass står inför en revolutionär situation under utveckling. Arbetarklassen och folket mobiliserar sig på gatorna – med mer och mer militans – mot repressionen och rasismen och för sina dagskrav. Den borgerliga demokratins kris blir mer och mer akut och det bedrägliga parlamentariska systemet tappar sin legitimitet i massornas ögon. Ställd inför denna allt skarpare klasskamp vidtar den härskande klassen åtgärder; den intensifierar sin kontrarevolutionära repression; mer militarisering av polisen, mer övervakning, censur etc.; men den kan inte uteslutande förlita sig på repressiva åtgärder. Den måste som minimum försäkra sig om åtminstone det passiva stödet från en betydande del av den borgerliga och småborgerliga ”medelklassen”, framför allt de intellektuella; journalisterna, de politiska ledarna, akademikerna, d.v.s. de som har uppgiften att utbilda (indoktrinera) massorna och fungera som en buffert mellan den härskande klassen och proletariatet. Medan de härskande utsugarna fortsätter att överge sin egen döende borgerliga demokratis principer och röra sig mer och mer i riktning mot öppen diktatur, så behöver de fortfarande upprätthålla illusionen om demokratisk ”frihet”. 

Såsom representanter för USA:s härskande klass har både det Republikanska och det Demokratiska partiet uppgiften att genomföra dessa reaktionära uppgifter: att trycka ner och hålla tillbaka alla revolutionära tendenser och att manipulera och mobilisera olika grupper av massor för att stödja denna process och ge legitimitet åt systemet. Liksom de fascistiska projekten i det förgångna, så utnyttjar båda två folkets verkliga och ofta rättfärdiga krav, huvudsakligen småbourgeoisiens, för att främja ”proteströrelser” som i verkligheten tjänar till att försvara monopolbourgeoisiens intressen. Medan Trumps metod är att förlita sig huvudsakligen på småbourgeoisien på landsbygden och i småstäderna och dess misstänksamhet mot den federala staten och de stora monopolen, så förlitar sig Biden och Demokraterna huvudsakligen på storstädernas intellektuella småbourgeoisie, inklusive den revisionistiska ”vänstern” och dess kontakter inom proteströrelserna och de svarta och latinamerikanska gemenskaperna. Trumpfraktionen använder sig av gammeldags chauvinism och öppen rasism; Bidenfraktionen använder sig av borgerlig så kallad ”antirasism” och borgerlig feminism för att avleda de rättfärdiga kamperna mot det rasistiska och patriarkala systemet. I båda fallen är syftet att dra uppmärksamheten bort från klasskampen och att förhindra att folkens kamper blir en förenad revolutionär kamp ledd av proletariatet. 

Vi kan redan se resultaten av det så kallade ”kuppförsöket”: alla slags reaktionärer, liberaler och revisionistisk ”vänster” går nu samman för att försvara ”vår demokrati” mot ”högerpöbeln”. Att ifrågasätta valens legitimitet ska nu associeras med rasistiska ”galningar” och ”rednecks”. ”Uppror” [insurrection] ska likställas med fascism. Liberaler och revisionister åtar sig uppgiften att skapa allmän opinion till stöd för mer kontrarevolutionära åtgärder för att försvara statliga institutioner från ”våldsamma pöbelhopar”, för att ”ta avstånd från våldet” och avväpna massorna. Liksom i Europa används fascistiska och rasistiska grupper inte bara som stormtrupper mot det arbetande folket, utan också som en ursäkt för åtgärder mot ”extremister” i allmänhet (med sikte huvudsakligen på kommunisterna). Det är ingen tillfällighet att borgerliga media nu kallar Trumpanhängarna för ”totalitära”, en term som reaktionen uppfunnit just för detta syfte. 

Så, ”vem tjänar på det?” Det verkar tydligt att Trump och hans folk är på väg ut; de fick inte den härskande klassens dominerande fraktioners förtroende att genomföra deras reaktionära uppgifter. I stället tjänar deras sista desperata spektakel som ett perfekt politiskt verktyg för att legitimera den nya regeringen och slå fast dess image som en liberal, nästan ”vänstervriden” regering så att den kan genomföra den fortsatta processen av reaktionarisering, intensifierad utsugning av arbetarklassen, repression mot folkets kamper och de imperialistiska plundrings- och folkmordskrigen utomlands. För kommunisterna och revolutionärerna är uppgiften att leda och utveckla folkens kamper, att förkasta och avslöja hela den bedrägliga valcirkusen och den nya Biden-regeringen, att förena alla folkets klasser under proletär ledning. De objektiva förutsättningarna finns där; det som behövs är ett marxist-leninist-maoistiskt militariserat Kommunistiskt Parti, rekonstituerat för sin huvuduppgift: att förbereda, inleda och utveckla folkkriget.

New York, USA, 2020