Mer om den pro-imperialistiska "vänstern"

Vi kommer ofta in på frågan om de s.k. "socialister" i de rika länderna som mer eller mindre öppet och skamlöst ställer sig på imperialisternas sida och försvarar deras utsugning och förtryck av de förtryckta nationerna i tredje världen: Vänsterpartiet och liknande partier som stödjer imperialistiska folkmordskrig, anarkistiska intellektuella som förnekar att imperialismen över huvud taget existerar och motsätter sig vår kamp för att störta den, gamla avfällingar från 60- och 70-talets "ML"-rörelse som kallar sig antiimperialister men försvarar den "egna" (t.ex. den svenska) imperialiststaten, det socialfascistiska "folkhemmet" och imperialisternas prat om en "multipolär värld". Och så vidare. Den lilla klicken av monopolkapitalister har till stor del lyckats sprida sin egen attityd och världsbild även bland den övriga befolkningen; en arrogant och chauvinistisk idé om sig själva som representanter för den "civiliserade" världen, vars uppgift det är att "hjälpa de primitiva barbarerna" i de fattiga länderna. Denna lögnaktiga världsbild (och dess inneboende rasism) sitter djupt rotad även bland de mest vältaliga s.k. "antirasister", särskilt i ett land som Sverige, och givetvis särskilt hos de klasser och skikt som har mest att förlora på den imperialistiska statens undergång. 

Revisionism och opportunism finns förstås inte bara inom "vänstern" i de rika, imperialistiska länderna - men det är där de har sitt ursprung; i imperialismens utsugning av tredje världen, som Lenin tydligt förklarar i stycket här nedan. Han fokuserar här förstås på arbetararistokratin - de "arbetarrörelsens" pampar och byråkrater som idag snarast blivit en del av borgarklassen - men man skall inte glömma att denna opportunism och denna lojalitet med storkapitalet på olika sätt präglar HELA samhället i ett imperialistiskt land, inklusive delar av själva arbetarklassen. Det är också därför vi alltid påminner om vad Engels sade, om vikten av att gå till "den understa massan" inom arbetarklassen, den som inte är infekterad av den "borgerliga respektabiliteten".

"Här måste vi fråga oss hur det kommer sig att sådana riktningar [revisionismen och opportunismen inom arbetarrörelsen - övers. anmärkning] är så starka i Europa och varför denna opportunism är starkare i Västeuropa än i vårt land. Jo, det beror på att de framskridna länderna har baserat och fortsätter att basera sin kultur på möjligheten att leva på en miljard förtryckta människors bekostnad. Det beror på att dessa länders kapitalister inhöstar mycket mer på detta sätt än den profit de skulle kunna få genom att utplundra det egna landets arbetare.
Före kriget ansågs att de tre rikaste länderna, England, Frankrike och Tyskland, enbart på kapitalexporten, andra källor inte inräknade, tog in 8-10 miljarder francs i årsinkomster.
Av denna nätta summa kan man självfallet slänga till arbetarledarna och arbetararistokratin åtminstone en halv miljard i allmosor och allehanda mutor. Och det är just mutor det hela går ut på. Det görs på tusen olika sätt: genom att höja kulturen i större centra, inrätta bildningsinstitutioner, ordna tusentals trevliga befattningar åt kooperationsledare, fackföreningsledare, parlamentsledare. Detta görs överallt där det råder moderna civiliserade kapitalistiska förhållanden. Och dessa miljarder i extraprofit utgör den ekonomiska grund, på vilken opportunismen inom arbetarrörelsen vilar. De opportunistiska ledarna, arbetarklassens toppskikt, arbetararistokratin är i Amerika, i England, i Frankrike ojämförligt mer hårdnackade; de gör starkare motstånd mot den kommunistiska rörelsen. Och därför måste vi vara beredda på att det blir besvärligare för de europeiska och amerikanska arbetarpartierna att befria sig från denna sjukdom än det var i vårt land. Vi vet att väldiga framsteg i behandlingen av denna sjukdom har gjorts sedan Tredje internationalen grundades, men ännu är vi inte definitivt färdiga med den: arbetarpartierna, proletariatets revolutionära partier i hela världen har ännu långtifrån slutfört utrensningen av borgerligt inflytande, av opportunister i de egna leden."

(V.I. Lenin - Den Kommunistiska Internationalens Andra Kongress, 1920)