"Historiskt sett för alla reaktionära krafter, som befinner sig på randen till förintelse, en sista desperat kamp mot de revolutionära krafterna, och en del revolutionärer låter sig för en tid bedras av denna manifestation av yttre styrka men inre svaghet. De fattar inte det viktiga faktum att fienden närmar sig förintelsen medan de själva närmar sig segern. De fascistiska krafternas uppkomst och det aggressionskrig som de under några år har fört är just jämt uttrycket för denna sista desperata kamp, och angreppet mot Stalingrad i det pågående kriget är uttrycket för fascismens egen sista desperata kamp. Också vid denna vändpunkt i historien har många människor inom den antifascistiska fronten i världen bedragits av fascismens vildsinta yttre och har inte förmått att genomskåda dess väsen. I fyrtioåtta dagar — från den 23 augusti, då hela den tyska styrkan gick över Donkröken och satte in alla krafter i angreppet mot Stalingrad, över den 15 september, då några förband bröt in i industridistriktet i stadens nordvästra del, och fram till den 9 oktober, då Sovjetunionens Informationsbyrå meddelade att Röda armén brutit igenom den tyska omringningen i detta distrikt — pågick en exempellöst bitter strid, en strid som saknar motstycke i mänsklighetens historia. Slutligen vanns denna strid av de sovjetiska stridskrafterna. Under dessa 48 dagar grep nyheterna, om varje bakslag eller framgång i kampen om denna stad, kring hjärtana på oräkneliga människomiljoner, fyllde dem ömsom med oro, ömsom med glädje. Denna kamp är inte endast vändpunkten i kriget mellan Sovjetunionen och Tyskland, eller i det pågående antifascistiska världskriget; den är vändpunkten i hela mänsklighetens historia. Under de fyrtioåtta dagar den pågick iakttog folken i världen Stalingrad med ännu större oro än den med vilken de iakttog Moskva i oktober i fjol."
 |
| Röda Armé-soldater firar segern efter slaget vid Stalingrad, Sovjetunionen 2 februari 1943 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.