Hycklande kampanj "mot antisemitism"

Efter attackerna i Paris och i Köpenhamn har den härskande klassen dragit igång ännu en kampanj mot "terrorism" och "mot antisemitism". Det ledande skikt inom den s.k. "vänstern" som hoppas på att få släppas in i maktens korridorer har glatt och okritiskt slutit upp i dessa kampanjer under förevändningen att "antisemitism är ju dåligt, och vi är ju emot allt som är dåligt". Att sätta in saker i sitt sammanhang och ställa sig frågorna "vem ligger bakom" och "vem tjänar på det" ligger inte i tiden; sådana analyser avfärdas numera utan diskussion som "konspirationsteorier".

Frågan om antisemitism måste precis som allting annat sättas in i sitt sammanhang, d.v.s. framför allt i klasskampens sammanhang. Under 18- och 1900-talet odlade den härskande borgarklassen och dess intellektuella i hela världen myten om "de onda judarna" - en antisemitism som framför allt riktade sig mot de "internationella" judarna, d.v.s kommunisterna, de upproriska, de judar som inte i första hand såg sig som judar utan som medlemmar av en internationell klass* (den judiska borgarklassen däremot, de "nationella" judarna, d.v.s. sionisterna, visade t.o.m. en del av hitlerfascisterna stor respekt för och kunde t.o.m. tänka sig att samarbeta med). Genom att rikta de arbetande folkens vrede mot "det judiska kapitalet" försökte kapitalisterna avleda uppmärksamheten bort från själva kapitalismen och utsugningen - men i praktiken riktade sig deras rasistiska politik och folkmord framför allt mot arbetarklassen och dess representanter. De som mest konsekvent och effektivt bekämpade denna antisemitism var den antifascistiska arbetarrörelsen, i synnerhet den kommunistiska rörelsen.

"Det är inte judarna som är det arbetande folkets fiender. Det är kapitalisterna i alla länder som är arbetarnas fiender. Det finns arbetare bland judarna, och de utgör majoriteten. De är våra bröder, vilka precis som vi är förtryckta av kapitalet, de är våra kamrater i kampen för socialismen. Det finns kulaker, utsugare och kapitalister bland judarna, precis som bland ryssar och bland folk i alla länder. Kapitalisterna försöker så och underblåsa hat mellan arbetarna av olika tro, nationalitet och ras. De som inte arbetar hålls kvar vid makten av kapitalets makt och styrka. Rika judar, precis som rika ryssar och de rika i alla länder, står i förbund för att förtrycka, kuva, råna och splittra arbetarna." (Lenin)

Om vi är kommunister, om vi säger oss kämpa för arbetarklassens sak, så måste vi alltså fråga oss: mot vem riktar sig den nuvarande kampanjen "mot antisemitism"? Är det mot den härskande klassen? Är det mot den imperialistiska borgarklassen, som idag begår folkmord runtom i världen i precis samma syfte som en gång Hitlers och Mussolinis fascister? Och vilka "semiter" är det denna kampanj skall försvara? Är det de arabiska semiter som idag sugs ut och förföljs i Mellanöstern och i Europas fattiga arbetarförorter? Är det judiska arbetare? Nej, uppenbarligen inte. Det som skall försvaras är imperialismen och deras sionistiska hantlangare, och de som skall jagas som "extremister" är folken från de förtryckta nationerna i Mellanöstern, de fattiga och utsugna, de som ser sina folk mördas av den sionistiska staten Israel och dess imperialistiska herrar, och därför bär på ett rättfärdigt hat mot dessa mördare; liksom de som tvingats fly sina länder och innerligt hatar det system som förnedrar och förföljer dem i Europas betongghetton. I Sverige har man som en del av denna hycklande kampanj bl.a. attackerat artisten Dani M - och när man hör hans texter så förstår man varför de härskande gärna skulle vilja tysta honom.

Till saken hör att imperialisterna och deras olika marionetter i tredje världen har gjort stora ansträngningar för att trycka ner, mörda och korrumpera allt som ens liknar revolutionär antiimperialistisk arbetarrörelse. Över hela världen har de gjort allt i sin makt för utplåna de arbetandes klassmedvetande och förhindra en verklig förståelse av imperialismen. I stället har imperialismen överallt främjat de borgerliga, småborgerliga, fascistiska, liberala och religiösa grupperna och låtit dem sprida sina ideologier bland de förtryckta - och då är det kanske inte så förvånande om klasshatet mot de imperialistiska och sionistiska utsugarna ofta uttrycks i religiösa eller t.o.m. "rasistiska" termer. Men att jämställa denna "antisemitism" med borgarklassens, imperialisternas, rasistiska utrotningspolitik är inget annat än struntprat och fjäsk för de härskande. Att ställa sig på utsugarnas sida, genom att demonstrera tillsammans med sionister och imperialister under hycklande paroller om "antirasism", det är raka motsatsen till att konsekvent ställa sig på arbetarklassens och de förtryckta folkens sida, förena oss och kämpa för klassmedvetande och revolution. Och det sistnämnda är också det enda sättet att bekämpa de faktiska reaktionära och vilseledande konspirationsteorier och lögner som förtryckarna prackar på oss.


* Läs t.ex. den här texten av Winston Churchill från 1920 där han förklarar sin syn på "judefrågan"