MER ÄN 300 GRUVARBETARE DÖDA I TURKIET - - Mördade för profitens skull

Minst 301 gruvarbetare i Soma, Turkiet har dödats till följd av explosionen i kolgruvan Imbat tisdagen den 13 maj. Många av de arbetare som inte dödades av explosionen och elden blev instängda i gruvan och dog en långsam död p.g.a. syrebrist och rökförgiftning. Representanter för gruvarbetarna säger att olyckan är ett direkt resultat av privatiseringarna och användandet av bemanningsföretag, samt bristen på starka
fackföreningar. Dödsfallen i gruvindustrin ökar p.g.a. det massiva trycket på arbetarna att producera så mycket som möjligt så billigt som möjligt. Det har också framkommit att ägarna till gruvan i Soma har kopplingar till premiärministern Recep Tayyip Erdoğans parti.

Händelsen har ytterligare spätt på de folkliga protesterna mot den turkiska regimen och staten, som skamlöst låter det arbetande folket dö för att öka utsugarnas profiter. Erdoğan själv säger att "detta är sånt som händer i kolgruvor. Det finns ingenting som heter olycksfritt arbete" och illustrerar cyniskt med exempel från olyckor vid engelska kolgruvor på 1800-talet. Han passar samtidigt på att varna för "extremister" som försöker "utnyttja katastrofen för att vanära hans regering". Budskapet är tydligt: vi arbetare skall finna oss i att dö för att göra borgarna ännu rikare; det är så det alltid har varit och så skall det fortsätta att vara, och den som opponerar sig är "extremist".

De allra högsta nivåerna av arbetsrelaterade olyckor och dödsfall ser vi i de förtryckta nationerna i tredje världen, de s.k. "låglöneländerna" där de stora imperialistiska företagen väljer att förlägga en stor del av sin produktion och där de kan suga ut arbetarklassen mer intensivt (som på 1800-talet enligt Erdogans eget uttalande). I imperialistiska länder som Sverige kan de fortfarande unna sig att upprätthålla en relativt sett säkrare arbetsmiljö, inte minst för att försöka bibehålla de inhemska arbetarnas förtroende för systemet och förhindra att t.ex. den svenska arbetarklassen enar sig med sina klassbröder i tredje världen och gör uppror.

Men den internationella arbetarklassen är en och samma över hela världen. Dessa mord på arbetare i Turkiet och i varje annat land är mord på våra klassbröder. För oss finns det ingen "acceptabel nivå" av dödsfall i profitens tjänst. Även i Sverige ökar antalet dödsfall i olyckor på arbetet. Enligt en rapport från LO dog 45 personer förra året i arbetsplatsolyckor, och minst 1400 per år beräknas dö p.g.a. arbetsrelaterade sjukdomar, olyckor och självmord. FN-organet ILO beräknar att  två miljoner arbetare i världen dör varje år i arbetsrelaterade olyckor och sjukdomar (och notera att alla dessa siffror kommer från borgerliga källor; siffrorna är sannolikt betydligt högre).

Arbetare attackerar det turkiska
regeringspartiets kontor i Soma,
Turkiet, onsdagen den 14 maj

Precis som de turkiska arbetarna nu säger, så är dessa dödsfall inga tillfälligheter och ingenting som arbetarklassen kommer att finna sig i. De är rena mord, dödsfall som kapitalisterna räknar kallt med i sina profitkalkyler. Medan de köpta reformistiska "arbetarpartierna" och de gula fackföreningarna på sin höjd lyckas genomdriva några skärpta säkerhetsföreskrifter eller tillsätta några kommittéer, så betyder dessa i praktiken ingenting när arbetet skall utföras enligt dagens fordistiska "lean"-principer, med allt mindre personal och i allt högre tempo. Och när vi under hot om avsked piskas till högre effektivitet och det blir omöjligt att tillämpa säkerhetsföreskrifterna, så läggs skulden för olyckorna på oss själva i stället för på utsugarna som håvar in pengarna.

___________

För att läsa mer om "lean"-principen och den intensifierade utsugningen i världen de senaste årtiondena rekommenderar vi Mikael Nybergs bok "kapitalet.se", samt hans artikel om de allt vanligare olyckorna i den svenska järnvägen.