Demokrati för borgarna, diktatur för arbetarklassen

Så var det dags igen för borgarklassen att försöka legitimera sin diktatur med valspektakel. "Rösta, rösta, rösta" ropar alla partierna i kör; det spelar nästan ingen roll vad vi röstar på, bara vi röstar - så att de kan fortsätta att påstå att det är folket som bestämmer. Och en viss grad av demokrati finns det ju i deras diktatur; olika skikt av borgarklassen får möjlighet att välja på vilket sätt de vill hantera imperialismens kris och hotet från arbetarklassen som gör uppror. Olika partier föreslår olika metoder för att skyla över klasskampen, trycka ner arbetarklassen och stabilisera systemet för att garantera borgarklassens profiter: antingen med fascistisk nationell chauvinism och rasism eller med "mänskliga rättigheter", "intersektionalitet" och "miljötänk", alternativt med hopplösa löften om en återgång till den socialdemokratiska "välfärden". Dessa partier baserar sig huvudsakligen på de missnöjda "mellanskikten"; småborgare och arbetararistokrater som är livrädda för att förlora sina krympande privilegier och skräckslagna inför arbetarklassens uppror.

Liksom så många gånger förr har de härskande delat in arbetarklassen i olika skikt som de försöker ställa mot varandra, och idag består klassens fattigaste och mest förtryckta skikt i Europa till stor del av invandrare från imperialismens halvkolonier i tredje världen, som förväntas finna sig tacksamt i sin status som andra klassens medborgare och hålla igång imperialismens ekonomi genom att utföra skitjobben. När det visar sig att de inte alls har för avsikt att vara underdåniga och tacksamma, så griper alla dessa "demokratiska" partier in med diverse åtgärdsförslag, antingen gammaldags rasistisk hets eller demagogi om "integration" och "mångfald" för att lära oss hur man blir en tacksam och välintegrerad slav - och en del av oss kanske t.o.m. kan få göra karriär i deras partier! Oavsett vilken av metoderna de förespråkar, så representerar de allihop - fascisterna, liberalerna och den borgerliga "vänstern" - det borgerliga systemets intressen, och de tjatar alla i kör om hur viktigt det är att 1) RÖSTA! och 2) för guds skull respektera den borgerliga statens våldsmonopol och spärra in de arbetare och antifascister som inte vänder andra kinden till.

Demokratin finns för dem som accepterar att leva under borgarklassens diktatur och fortfarande har något att vinna på att fjäska för herrarna. För arbetarklassen finns det ingen demokrati så länge utsugarna har makten. Det som en gång i tiden var en demokratisk rättighet, som arbetarklassen slogs hårt för att erövra, har borgarna, särskilt socialfascisterna, förvandlat till ett verktyg för deras diktatur. Det finns inget sätt att
rösta bort utsugningen. Det finns inget parti du kan rösta på som representerar arbetarklassens intressen, inget parti som vill eller kan ta makten från borgarklassen, upprätta arbetarklassens makt och bygga socialism. Om ett sådant parti fanns, om det fanns ett parti som bara så mycket som antydde att det menade allvar med att arbetarklassen inte behöver kapitalisterna och deras stat, att den kan bygga sin egen stat, sin egen polis och armé, sitt eget samhälle, så skulle detta parti omedelbart förbjudas och kallas för "totalitärt" och "extremistiskt", d.v.s. ungefär vad det socialdemokratiska arbetarpartiet kallades för ett århundrade sedan, innan det övergav marxismen och togs över av det ledarskikt som sålt sig till kapitalet.

De som har har börjat förstå detta är framför allt just de mest utsugna och förtryckta av oss, de som vet att valcirkusen är en angelägenhet för utsugarna, inte för arbetarklassen. Det räcker att titta på valdeltagandet i EU-valet i områden som t.ex. Rinkeby (ca 27%), Albyberget (23%), Lindängen (ca 30%) jämfört med snittet för hela landet (48%) och siffrorna i områden som Södermalm (62%) för att se vilka det är som vägrar välja "vilka representanter för förtryckarklassen som skall förtrycka dem", som Marx sade. Och för att vi har insett detta skall vi skämmas, menar borgarna och deras representanter. Genom att håna och fördöma oss, genom att hota oss med fascistpartiernas intåg i parlamenten, försöker de tvinga oss att rösta och ge legitimitet åt deras diktatur. Men det är vår demokratiska plikt att vägra.