Hitlers möte med arbetarklassen

Det blir som sagt mycket om fascismen nu. Faktum är att det är ganska nyttigt att läsa Hitlers "Mein Kampf" för den som vill förstå vad fascismen är. Kanske inte så konstigt att borgarna i många länder förbjöd boken efter kriget, så att de kunde sprida sin egen efterkonstruerade definition av fascismen. I det här första citatet ser vi ett ganska komiskt exempel på Hitlers möte med arbetarklassen (han tvingades nämligen själv jobba med händerna under en period i sin ungdom). Samtidigt får vi här en ganska slående bild av det politiska medvetandet hos det tidiga 1900-talets arbetarklass, som är intressant att jämföra med dagens.

"Under middagsrasten gick en del av arbetarna till kaféerna i närheten, under det andra stannade kvar på arbetsplatsen och därstädes förtärde sitt mestadels magra middagsmål. Det var de gifta, vilkas hustrur komma till dem med soppan i sina trasiga kärl. Mot slutet av veckan blev deras antal allt större; varför, förstod jag först senare. Och nu pratades det politik.
Jag drack min flaska mjölk och åt min brödbit på något avstånd från de andra, studerade försiktigt min nya omgivning och funderade över mitt olyckliga öde. Likväl fick jag höra mer än nog; och ofta syntes det mig, som om man med avsikt flyttade sig närmare mig, för att på så sätt få mig intresserad. I varje fall var det, jag fick höra, ägnat att på det högsta uppröra mig. Man förkastade allt: nationen, som en uppfinning av "kapitalisterna" - hur ofta fick jag bara inte höra det ordet - fosterlandet, som överklassens medel att utsuga arbetarna; lagens auktoritet, som medel att undertrycka proletariatet; skolan, som ett institut att tukta slavmaterialet men också slavägarna; religionen, som medel till fördummande av arbetarklassen; moralen, som tecken på enfaldigt tålamod o. s. v. Det fanns faktiskt ingenting, som inte blev smutskastat på samma förfärliga sätt."

Och i citatet nedan illustrerar Hitler en av fascismens viktigaste beståndsdelar: avlägsnandet av "missförhållanden" för att förhindra att arbetarna dras till den revolutionära marxismen (notera att den socialdemokrati Hitler talar om här är socialdemokratin före den Andra Internationalens förräderi, alltså när den fortfarande var arbetarklassens Parti):

"Miljoner arbetare voro säkerligen i grund och botten till en början motståndare till det socialdemokratiska partiet men besegrades i sitt motstånd genom det ofta vansinniga sätt, på vilket man hos de borgerliga partierna tog ställning till varje social fordran. Det helt enkelt dumma tillbakavisandet av alla försök till bättring i arbetsförhållandena, till skyddsanordningar vid maskinerna, begränsningen av minderårig arbetskraft och hjälp åt kvinnan, åtminstone de månader, då hon bär den blivande medborgaren under sitt hjärta, alla sådana fall av ynkligt sinnelag hälsades med tacksamhet av socialdemokratien och bidrog till att driva massorna rakt in i dess nät. Vårt politiska "borgarstånd" kan aldrig gottgöra sina försyndelser härvidlag. Ty genom att göra motstånd mot alla försök till avlägsnandet av sociala missförhållanden sådde det hat och bekräftade skenbart de påståenden, som gjordes av hela nationens dödsfiende, att det socialdemokratiska partiet var det enda, som företrädde det arbetande folkets intressen."

En av de funktioner fascisterna fyller är som "borgerliga arbetarpartier", vilka förvaltar den borgerliga diktaturen ännu mer brutalt och skoningslöst än deras nutida socialdemokratiska motsvarigheter. För den stora massan av det arbetande folket innebar "nationalsocialismen", liksom alla fascistiska regimer, avskaffandet av deras rättigheter och förföljelser och massmord på arbetarklassens främsta representanter, kommunisterna och de fackligt aktiva.

John Heartfield: "Verktyg i Guds hand?
Marionett i Thyssens hand!"
(Fritz Thyssen, ägare av Tysklands största
stålkoncern och en av nazisternas främsta
finansiärer och anhängare)