Välkommen till Järnbastionen

Vi välkomnar härmed våra läsare till denna nya blogg, som vi kommer att ägna åt att titta på alla möjliga ämnen; politik, arbete, film, aktuella händelser i Sverige och i världen, ja kort sagt lite allt möjligt. Vår idé är att göra detta utifrån ett annat perspektiv än det som är vanligt idag, nämligen utifrån världens arbetares och förtryckta folks perspektiv i stället för borgarnas och de borgerliga intellektuellas perspektiv.

Det råder minst sagt revolutionära stämningar i världen idag, ja t.o.m. på sina håll i det "trygga och fredliga Sverige". Överallt reser sig de arbetande folken mot alltmer intensiv utsugning och förtryck, och utsugarna som har makten blir tvungna att hitta sätt att hantera det, kontrollera det för att upprätthålla den nuvarande ordningen, både genom öppen diktatur (mord, övervakning, tortyr etc.) och genom "demokratiska metoder" (opinionsbildning, kontroll över utbildning, media etc.). Den härskande borgarklassen måste se till att ha så många som möjligt av undersåtarna på sin sida i sin strävan att hålla nere upproret i det egna landet och i de förtryckta nationerna i tredje världen, och i sin konkurrens med andra makter om världsherraväldet. Ett gammalt beprövat sätt är att hålla sig med en borgerlig s.k. "vänster", en s.k. "arbetarrörelse" som utger sig för att bekämpa kapitalismen och representera det arbetande folket, men som i verkligheten bara går borgarnas ärenden - den svenska socialdemokratin är ett välkänt exempel.

Den del av arbetarrörelsen som under andra hälften av 1800-talet övergav alla de borgerliga och småborgerliga socialisternas och anarkisternas utopiska drömmande, och i stället tog itu med hur arbetarrörelsen konkret skall uppnå sina mål, var den som sammanfattades och vägleddes av marxismen, och dess program var det Kommunistiska Manifestet av Marx och Engels. Kampen fortsatte förstås, och rörelsen skulle delas fler gånger: en del lät sig köpas och valde att anpassa arbetarrörelsen till det borgerliga systemet, till den borgerliga ”respektabiliteten” och till de kapitalistiska imperiernas behov, medan andra höll fast vid Manifestet och arbetarrörelsens mål: att arbetarklassen skall ta makten för att kunna avskaffa utsugningen och klassamhället. När klassförrädarna i den Andra Internationalen, de som blev dagens socialdemokrater, ställde sig bakom imperialisternas krig och utsugning av tredje världen, och t.o.m. gjorde sin ”arbetarrörelse” beroende av detta system och integrerad i det, så höll kommunisterna fast vid Manifestet och arbetarrörelsens mål, och tillämpade vad Lenin kallade socialismens grundprincip: ”ett folk, som förtrycker andra folk, kan inte vara fritt”.

Vi som gör den här bloggen anser att de mål och principer som slogs fast i det Kommunistiska Manifestet, och som sedan tillämpades av arbetarklassen i revolutioner och i socialistisk uppbyggnad i stora delar av världen, fortfarande är fullt giltiga. Vi menar att orsaken till att det idag inte finns någon enad och stark arbetarrörelse i Sverige eller världen, är att de som utger sig för att representera arbetarklassen, ja t.o.m. de flesta av de som kallar sig "revolutionärer" eller "kommunister", har övergett just dessa mål och principer, och i stället anpassat sig till vad som är acceptabelt för dem som har makten. Speciellt i länder som Sverige, d.v.s. imperialistiska länder vars hela ekonomi är baserad på att suga ut inte bara den inhemska arbetarklassen, utan de arbetande folken i tredje världen, ser vi en ”vänster” som är en DEL av detta system i stället för dess motsats. En ”vänster” som har övergett alla tankar på att arbetarklassen skall ta makten och avskaffa kapitalismen, avskaffa hela det imperialistiska världssystemet, och i stället hoppas på att kunna rädda detta fallfärdiga system med lite mer ”välfärd”, så att arbetarna här hemma förlitar sig på de svenska monopolkapitalisternas ”goda vilja” i stället för att ena sig med arbetarklassen och de förtryckta folken i resten av världen.  En ”vänster” som för länge sedan slutat handla om arbetarklassens intressen och kamp för makten, och i stället sprider de myter den lärt sig på de borgerliga universiteten; att ”arbetarklassen inte finns längre”, att ”marxismen har misslyckats”; en ”vänster” som därför nu i stället ägnar sig åt att ”förbättra” diverse förtryckta ”marginalgruppers” prekära situation och allt möjligt annat de kan komma på för att försöka få bort arbetarklassen och de förtryckta folken ur ekvationen.

Vi avslutar detta inlägg med att citera vad Marx och Engels skrev i Manifestet, under avsnittet ”den konservativa eller borgerliga socialismen”, för det är onekligen ganska träffande när vi talar om dagens ”vänster”:

”En del av bourgeoisin önskar avhjälpa de sociala missförhållandena för att trygga det borgerliga samhällets bestånd.
Dit hör: ekonomer, filantroper, humanister, förbättrare av de arbetande klassernas läge, välgörenhetsorganisatörer, djurskyddsvänner, måttlighetsivrare, kråkvinkelreformatorer av brokigaste slag. Och denna borgerliga socialism har även utformats till hela system.
(…)
Den borgerliga socialismen vill bibehålla det moderna samhällets levnadsbetingelser utan de nödvändigt därur framgående striderna och farorna. Den vill behålla det bestående samhället med undantag av de element, som revolutionerar och upplöser det. Den önskar en bourgeoisi utan proletariat. Bourgeoisin föreställer sig naturligtvis den värld, vari den härskar, som den bästa av världar. Den borgerliga socialismen utarbetar denna trösterika föreställning till ett halvt eller helt system. När denna uppmanar proletariatet att förverkliga detta system och draga in i det nya Jerusalem, så begär den i grunden blott att det skall kvarstanna i det nuvarande samhället men avstå från sin föreställning om detsamma såsom någonting förhatligt.”