Ordförande Gonzalo om kommunisterna och de nationella revolutionerna

"Det finns nationalistiska rörelser i Mellanöstern, konkret i Palestina, i Sydafrika etc. Men vi tror att revolutionerna, för att verkligen följa den väg som öppnades med den nya era som inleddes av Oktoberrevolutionen, behöver utveckla kommunistiska partier, därför att utan dem blir det halvfärdiga revolutioner. Afrika ger oss flera exempel på sådana, t.ex. Algeriet. Där fördes hård väpnad kamp, men man byggde inte socialism eftersom det saknades ett kommunistiskt parti för att leda en sant revolutionär kamp. Utan kommunistiska partier utvecklas nationalistiska rörelser som bara söker erkännande som nationer, för att gå från kolonier till halvkolonier och fortsätta vara beroende av imperialismen; eller som i andra fall, byta en husbonde mot en annan. Vi har t.ex. sett detta med olika rörelser kopplade till England och Frankrike. I andra fall utvecklas väpnade kamper för att FN ska lösa och definiera situationen, som i Chipre. Följaktligen är det inte en fråga om blott väpnad kamp. I grunden är det en fråga om folkkrig, Kommunistiskt Parti och marxism-leninism-maoism. Alla dessa rörelser bidrar emellertid med styrkor till kampen mot imperialismen, men de kan bara tjäna radikalt till att sopa bort den om det är ett Kommunistiskt Parti med folkkrig som leder dem." 

(Ordförande Gonzalo, Perus Kommunistiska Parti, ur en intervju från 1988)

José Carlos Mariátegui om revolutionen

"Den politiska sektor som jag aldrig kan komma överens med är den andra, den medelmåttiga reformismen, den tämjda socialismen, den hycklande demokratin. Och vidare, om revolutionen kräver våld, auktoritet, disciplin, så är jag helt för våldet, auktoriteten, disciplinen. Jag accepterar dem i ett enda stycke, med alla deras fasor, utan några fega reservationer."

(José Carlos Mariátegui (1894-1930), grundare av Perus Kommunistiska Parti)