Hycklande kampanj "mot antisemitism"

Efter attackerna i Paris och i Köpenhamn har den härskande klassen dragit igång ännu en kampanj mot "terrorism" och "mot antisemitism". Det ledande skikt inom den s.k. "vänstern" som hoppas på att få släppas in i maktens korridorer har glatt och okritiskt slutit upp i dessa kampanjer under förevändningen att "antisemitism är ju dåligt, och vi är ju emot allt som är dåligt". Att sätta in saker i sitt sammanhang och ställa sig frågorna "vem ligger bakom" och "vem tjänar på det" ligger inte i tiden; sådana analyser avfärdas numera utan diskussion som "konspirationsteorier".

Frågan om antisemitism måste precis som allting annat sättas in i sitt sammanhang, d.v.s. framför allt i klasskampens sammanhang. Under 18- och 1900-talet odlade den härskande borgarklassen och dess intellektuella i hela världen myten om "de onda judarna" - en antisemitism som framför allt riktade sig mot de "internationella" judarna, d.v.s kommunisterna, de upproriska, de judar som inte i första hand såg sig som judar utan som medlemmar av en internationell klass* (den judiska borgarklassen däremot, de "nationella" judarna, d.v.s. sionisterna, visade t.o.m. en del av hitlerfascisterna stor respekt för och kunde t.o.m. tänka sig att samarbeta med). Genom att rikta de arbetande folkens vrede mot "det judiska kapitalet" försökte kapitalisterna avleda uppmärksamheten bort från själva kapitalismen och utsugningen - men i praktiken riktade sig deras rasistiska politik och folkmord framför allt mot arbetarklassen och dess representanter. De som mest konsekvent och effektivt bekämpade denna antisemitism var den antifascistiska arbetarrörelsen, i synnerhet den kommunistiska rörelsen.

"Det är inte judarna som är det arbetande folkets fiender. Det är kapitalisterna i alla länder som är arbetarnas fiender. Det finns arbetare bland judarna, och de utgör majoriteten. De är våra bröder, vilka precis som vi är förtryckta av kapitalet, de är våra kamrater i kampen för socialismen. Det finns kulaker, utsugare och kapitalister bland judarna, precis som bland ryssar och bland folk i alla länder. Kapitalisterna försöker så och underblåsa hat mellan arbetarna av olika tro, nationalitet och ras. De som inte arbetar hålls kvar vid makten av kapitalets makt och styrka. Rika judar, precis som rika ryssar och de rika i alla länder, står i förbund för att förtrycka, kuva, råna och splittra arbetarna." (Lenin)

Om vi är kommunister, om vi säger oss kämpa för arbetarklassens sak, så måste vi alltså fråga oss: mot vem riktar sig den nuvarande kampanjen "mot antisemitism"? Är det mot den härskande klassen? Är det mot den imperialistiska borgarklassen, som idag begår folkmord runtom i världen i precis samma syfte som en gång Hitlers och Mussolinis fascister? Och vilka "semiter" är det denna kampanj skall försvara? Är det de arabiska semiter som idag sugs ut och förföljs i Mellanöstern och i Europas fattiga arbetarförorter? Är det judiska arbetare? Nej, uppenbarligen inte. Det som skall försvaras är imperialismen och deras sionistiska hantlangare, och de som skall jagas som "extremister" är folken från de förtryckta nationerna i Mellanöstern, de fattiga och utsugna, de som ser sina folk mördas av den sionistiska staten Israel och dess imperialistiska herrar, och därför bär på ett rättfärdigt hat mot dessa mördare; liksom de som tvingats fly sina länder och innerligt hatar det system som förnedrar och förföljer dem i Europas betongghetton. I Sverige har man som en del av denna hycklande kampanj bl.a. attackerat artisten Dani M - och när man hör hans texter så förstår man varför de härskande gärna skulle vilja tysta honom.

Till saken hör att imperialisterna och deras olika marionetter i tredje världen har gjort stora ansträngningar för att trycka ner, mörda och korrumpera allt som ens liknar revolutionär antiimperialistisk arbetarrörelse. Över hela världen har de gjort allt i sin makt för utplåna de arbetandes klassmedvetande och förhindra en verklig förståelse av imperialismen. I stället har imperialismen överallt främjat de borgerliga, småborgerliga, fascistiska, liberala och religiösa grupperna och låtit dem sprida sina ideologier bland de förtryckta - och då är det kanske inte så förvånande om klasshatet mot de imperialistiska och sionistiska utsugarna ofta uttrycks i religiösa eller t.o.m. "rasistiska" termer. Men att jämställa denna "antisemitism" med borgarklassens, imperialisternas, rasistiska utrotningspolitik är inget annat än struntprat och fjäsk för de härskande. Att ställa sig på utsugarnas sida, genom att demonstrera tillsammans med sionister och imperialister under hycklande paroller om "antirasism", det är raka motsatsen till att konsekvent ställa sig på arbetarklassens och de förtryckta folkens sida, förena oss och kämpa för klassmedvetande och revolution. Och det sistnämnda är också det enda sättet att bekämpa de faktiska reaktionära och vilseledande konspirationsteorier och lögner som förtryckarna prackar på oss.


* Läs t.ex. den här texten av Winston Churchill från 1920 där han förklarar sin syn på "judefrågan"

Kommunisternas inställning till antisemitism

Med tanke på vad som utspelas i Ukraina och Ryssland, och med tanke på hur borgarklassen idag använder sig av den rasistiska fascismen i Europa och världen, så kan det vara intressant att klargöra hur kommunisterna ser på frågan. Här följer två stycken av Lenin och ett kort citat av Stalin om antisemitismen, men samma principer gäller förstås all rasism, t.ex.  den som utsugarna och deras springpojkar idag riktar mot de arabiska folken eller "muslimerna". Vårt fördömande och vårt klasshat mot den sionistiska ultrareaktionära staten Israel är inte "antisemitism", utan är en självklar del av vår kamp mot imperialismen och står i överensstämmelse med vad Lenin säger här nedan om "judisk nationell kultur".

"Antisemitism betyder att sprida fientlighet mot judarna. När den avskyvärda tsaristiska monarkin genomlevde sina sista dagar försökte den hetsa okunniga arbetare och bönder mot judarna. I förbund med godsägarna och kapitalisterna organiserade den tsaristiska polisen pogromer mot judarna. Godsägarna och kapitalisterna försökte rikta de nödlidande arbetarnas och böndernas hat mot judarna. Även i andra länder ser vi ofta hur kapitalisterna underblåser hat mot judarna för att bedra arbetarna, och avleda deras uppmärksamhet från det arbetande folkets verkliga fiende, kapitalet. Hatet mot judarna lever bara kvar i de länder där godsägarnas och kapitalisternas slaveri har skapat bottenlös okunnighet bland arbetarna och bönderna. Bara de mest okunniga och kuvade människor kan tro på de lögner och det förtal som sprids om judarna. Det är en kvarleva från gamla feodala tider, då prästerna brände kättare på bål, bönderna levde i slaveri och folket var kuvat och stumt. Denna gamla, feodala okunnighet är på väg att försvinna, folkets ögon håller på att öppnas.
Det är inte judarna som är det arbetande folkets fiender. Det är kapitalisterna i alla länder som är arbetarnas fiender. Det finns arbetare bland judarna, och de utgör majoriteten. De är våra bröder, vilka precis som vi är förtryckta av kapitalet, de är våra kamrater i kampen för socialismen. Det finns kulaker, utsugare och kapitalister bland judarna, precis som bland ryssar och bland folk i alla länder. Kapitalisterna försöker så och underblåsa hat mellan arbetarna av olika tro, nationalitet och ras. De som inte arbetar hålls kvar vid makten av kapitalets makt och styrka. Rika judar, precis som rika ryssar och de rika i alla länder, står i förbund för att förtrycka, kuva, råna och splittra arbetarna.
Skam över den avskyvärda tsarismen som plågade och förföljde judarna. Skam över de som underblåser hat mot judarna, som underblåser hat mot andra nationer.
Länge leve den broderliga förtröstan och kampförbundet mellan arbetare i alla länder i kampen för att störta kapitalet."

(Ur Lenin - tal (grammofoninspelning) 1919: "Antijudiska pogromer", Collected Works,
band 29, s 252-253. Översättning från engelska, Göran Källqvist.)

"Judisk nationell kultur är rabbinernas och borgarnas paroll, våra fienders paroll. Men det finns andra element i den judiska kulturen och i judendomens hela historia. Av de 10,5 miljoner judarna i hela världen lever något mer än hälften i Galizien och Ryssland, efterblivna och halvt barbariska länder, som med våld håller judarna i en status som en kast. Den andra hälften lever i den civiliserade världen, och där är judarna inte en segregerad kast. Där har de stora universellt progressiva dragen i den judiska kulturen klart gjort sig gällande: dess internationalism, dess lyhördhet för epokens progressiva rörelser (procenten judar i de demokratiska och proletära rörelserna är överallt större än procenten judar inom den totala befolkningen).
Den som direkt eller indirekt ställer upp parollen om judisk ”nationell kultur” är (vilka goda avsikter han än må ha) en fiende till proletariatet, en anhängare till det gamla och det kastmässiga inom judendomen, en medhjälpare åt rabbinerna och borgarna. De judiska marxister däremot som förenar sig med de ryska, de litauiska, de ukrainska o a arbetarna i internationalistiska marxistiska organisationer och gör sin insats (på ryska likaväl som på jiddisch) för att skapa arbetarrörelsens internationalistiska kultur, dessa judar fullföljer – tvärtemot Bunds separatism judendomens bästa traditioner genom att bekämpa parollen om nationell kultur."

(Ur Lenin - Kritiska anmärkningar i nationella frågan, 1913)

"Nationell och rasmässig chauvinism är en rest från misantropiska seder som kännetecknar kannibalismens period. Antisemitism, som en extrem form av rasmässig chauvinism, är kannibalismens farligaste restprodukt.
Antisemitism tjänar till utsugarnas fördel som en åskledare som avleder de slag som det arbetande folket riktar mot kapitalismen. Antisemitismen är farlig för det arbetande folket då den är en falsk väg som leder dem bort från den riktiga vägen och leder dem in i djungeln. Således kan kommunister, såsom konsekventa internationalister, inte vara något annat än oförsonliga, svurna fiender till antisemitismen."

(Stalin - januari 1931, vår egen översättning från engelska)