Hur gick det egentligen till att bygga ett socialistiskt samhälle i Sovjetunionen? Vad innebär arbetarklassens diktatur, och varför behövs den? Hur såg klasskampen ut under socialismen, och hur kunde den socialistiska arbetarstaten förvandlas till en stat där borgerliga byråkrater tog makten? Varför säger vi kommunister att Sovjetunionen slutade vara socialistiskt år 1956 och blev ett kapitalistiskt land?
En svensk bok som reder ut dessa frågor är Nils Holmbergs* "Fredlig kontrarevolution" från 1974. Här kan vi läsa om hur klasskampen i den första arbetarstaten utvecklades; hur kommunisterna under ledning av Lenin och Stalin hela tiden kämpade mot borgerliga ståndpunkter inom själva bolsjevikpartiet, och om hur krossandet av denna borgerliga opposition var en förutsättning för att kunna bygga socialism, besegra imperialisternas angreppskrig och gå framåt i riktning mot ett klasslöst samhälle. I boken visar Holmberg hur Sovjetunionens kommunister under Stalins ledning i huvudsak tillämpade en korrekt politik och byggde socialism, men också att de begick fel som gjorde det möjligt för byråkraterna att växa sig starka, ta makten efter Stalins död och bli en ny härskande borgarklass.
Som boken också tar upp, så var det till stor del lärdomarna från Sovjetunionen som gjorde det möjligt för de kinesiska kommunisterna under ledning av Mao Tsetung att bättre förstå frågan om den fortsatta klasskampen under proletariatets diktatur; att det inte går att övervinna de borgerliga krafterna genom bara administrativa åtgärder och beslut uppifrån, utan att arbetarklassen och folket måste mobiliseras i revolutionär kamp mot de partipampar och karriärister som vill återupprätta kapitalismen; i en proletär kulturrevolution för att stärka och utveckla arbetarklassens makt, bygga socialismen och fortsätta revolutionen för att avskaffa klasserna och privategendomen helt och hållet.
Det är också nödvändigt att lära sig om denna "fredliga kontrarevolution" i Sovjetunionen för att kunna förstå vad som hände med de kommunistiska partierna i resten av världen, i Europa och i Sverige; hur det kom sig att de förvandlades från revolutionära arbetarpartier till reformistiska partier i borgarklassens tjänst. Det är särskilt viktigt idag, när det finns ett akut behov av verkliga kommunistiska partier för att leda revolutionen i varje land, och när även de s.k. kommunistpartier som själva uppkom ur kampen mot den sovjetiska revisionismen har kapitulerat och blivit bihang till den övriga reformistiska "vänstern".
"Fredlig kontrarevolution" är idag närmast omöjlig att få tag på, så vi är glada att nu för första gången (såvitt vi vet) kunna presentera den i digitalt format. Vi har lagt upp den i tre olika format: som vanligt Word-dokument (.doc), som e-bok (.mobi) och som PDF (med bibehållen sidindelning och layout från originalet). Vi hoppas också på att kunna publicera del 2 av boken framöver.
Fredlig kontrarevolution (.doc)
Fredlig kontrarevolution (.mobi)
Fredlig kontrarevolution (.pdf)
_____________________________________________
*Nils Holmberg (1902-1981) var medlem av Sveriges Kommunistiska Parti (SKP), ingick i dess Centralkommitté under ett par decennier och satt som riksdagsman för partiet från 1944-1946. Redan 1926 arbetade han i ledningen för Kommunistiska Ungdomsinternationalen i Moskva. Han arbetade i Kina i två år under slutet av 50-talet, och har översatt Mao Tsetungs verk till svenska.
Holmberg var en av dem som gick i spetsen för kampen mot revisionismen i SKP under 60-talet. När SKP antog ett nytt partiprogram år 1967 och bytte namn till Vänsterpartiet Kommunisterna, så var Holmberg en av dem som lämnade partiet och bildade Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (KFML). När KFML år 1973 ombildades till parti (och återtog namnet Sveriges Kommunistiska Parti) så valdes Holmberg till partistyrelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.